Ölandskillen - den ofrivillige virrpannan

Jag har sedan länge kapitulerat! Varför dölja nåt som är så uppenbart: Jag är ganska virrig av mig!! Jag kan inte längre hålla räkningen på hur ofta jag fått irra runt och leta reda på mina nycklar exempelvis. Antalet gånger jag tvingats göra det måste vara oerhört stort. Som i förmiddags till exempel. Jag skulle åka till affären men hittade inte nycklarna. Jag som alltid brukar hänga de på kroken på hatthyllan, just för att jag vet att jag annars tappar bort de! Jag har alltid detta i åtanke när jag lämnar de ifrån mig, men sen faller de ändå i glömska. Det är som om de får egna ben. Och allt bara för att driva mig till fullständigt vansinne! :=)
Så fort jag varit iväg någonstans och glömt något hos en vän så brukar denne bara le lite försiktigt, då jag återvänder för att hämta grejen. Han eller hon visste ju av erfarenhet att jag skulle komma att glömma nåt.

Ni är många som försökt att underlätta för mig i min virrighet genom att exempelvis ge mig nyckelknippor som går att fästa i bältet, så de inte ska trilla ur fickorna. Jag själv har letat efter någonting att fästa i nyckelknippan som kan tjuta eller pipa om man visslar eller klappar händerna, för att underlätta i mitt sökande av de små nyckel-rackarna. Så du förstår säkert min känsla av total lycka då jag nyss upptäckte att Teknikmagasinet faktiskt saluför just en sådan mackapär! Den ska pipa och blinka när man visslar.Men till mitt stora förtret så reagerar den lilla gynnaren på alla andra sorters ljud än just mina visslingar! Den irriterar mig oerhört! Så nu har jag hängt av den på en krok på hatthyllan. Allt i hopp om att också den ska få ben och försvinna för mig. 
Har istället skaffat mig Polisens nyckelbricka. I händelse av att jag tappar nycklarna så ska polisen kunna hitta dess förvirrade ägare.
 Att jag är glömsk ska på inga villkor förväxlas med någon form av ointresse från min sida. Att jag lätt glömmer bort vad jag bestämt och ofta känner osäkerhet för vad och när saker ska ske, saker som jag varit med och beslutat, är helt och håller mitt eget ansvar :=) 
Mina vänner nickar säkert igenkännande när jag berättar detta. De har alla egna upplevelser av min personlighet :=)

Jag har dessutom ett imponerande dåligt lokalsinne. Detta har jag dock lyckats övervinna med teknikens hjälp. Via mobilens inbyggda GPS kan jag nu hitta vägen dit jag ska. Bara jag nu kunde minnas vad vägen hette!