Har Öland lossnat?

Vattenfall undersöker just nu möjligheterna att placera ut en vindkraftpark i sundet runt Öland. Under en av deras flygande undersökningar i helikopter av området upptäcktes det att öns västra sida håller på att lossna! Det hela upptäcktes tydligen nu i veckan. Risk finns att hela ön börjar driva iväg nu när isen släppt helt.

Ölands södra udde

Undersökningar påbörjades direkt och man har med hjälp av flygplan nu kontrollerat hela Öland från luften och bekräftar det som vattenfalls ingenjörer såg. Man säger att noggrannare undersökningar behöver göras.Man behöver nu ner under vattnet för att inspektera ön underifrån för att se hur långt ön har flyttat sig. Varför ön har börjat släppa tror man beror på den tidiga vintern. Den började nästan två månader än tidigare och isen har därför blivit extra tjock med många lager på varann som har legat och "skavt" mot ön och på så vis skapat en erosion, som i sin tur gjort att ön har släppt.

Fartyget Ice Beam är ett så kallat Survey-fartyg med möjlighet att fotografera och undersöka havsbottnar. Det är för tillfället ute på uppdrag vid Midsjöbankarna för analys av ett området där fler vindkraftverk skall sättas upp. Ombord finns forskare med den senaste tekniken för att mäta och analysera datan. Det är två sorters "lag" ombord. Ett som tar hand om själva mätningarna. Det andra laget analyserar den data som tas in. På så vis kan allt vidarebefodras snabbare till rätt instanser.

Själva forskningsfartyget är också alldeles utmärkt för uppdraget, då det är litet och kan ta sig väldigt nära öns olika sidor. De ska börja med att undersöka erosionen. Forskarna menar att vi kan vakna upp en morgon och upptäcka att vi driver i väg om ingenting snabbt görs för att åtgärda detta.

1 april

När Öland skulle vattnas itu

Under andra världskriget tänkte man mycket på hur man skulle försvara ön. Som jag tidigare berättat så fanns en minränna ute vid Gräsgård-hållet. Men det har funnits fler försvarsstrategier på ön men denna plan var mest  bara bisarr. .Planen gick ut på att man skulle dränka stora delar av ön, för att på så vis hindra till exempel en landsstigning av fienden.Under stort hemlighetsmakeri satte en kapten i ett ingenjörskompani igång sin briljanta plan som skulle stoppa eventuella fiender som landstigit vid Ölands norra udde

Upphovsmännen till denna väldigt galna idé var två personer vid namn Nils Hallström (Major) och 

Raul Thörnblad (Kapten) Det hela var en god idé, på andra ställen i världen hade knepet med vatten som effektivt försvar använts länge, men inte i Sverige.

Det berättas om en solig och varm dag då projektet skulle verkställas. De 50-tal vattenpumpar som användes jobbade förgäves: Den torra jorden sög åt sig allt vatten och solens varma strålar hjälpte än mer till att förånga vattnet som sprutades ut ur pumparna. Och ju längre som projektet fortskred, desto osäkra blev man om det verkligen var en så lyckad idé. Thörnblad blir samtidigt blir lämnad kvar som eget ansvarig för det hela, då Hallström förflyttas till andra uppdrag. Snart får då högre uppsatta militärer reda på vad Thörnblad gör på Öland och blir hårt pressad om att lägga ned hela projektet. Thörnblad blev ställd inför krigsrätt, då man menade att han slösat med försvarets pengar. Han frikänns dock.

Senare har man räknat ut att det skulle ha tagit hela 36 år att vattenfylla området.
.

Föralinjen klassas i dag som fornlämning. Vill du läsa mer? Klicka på pdf-länken nedan.

Svt har sänt ett program om det hela. Du kan kolla in det nedan. Mycket nöje :=)

Öland under vatten.pdf

Dagen då ölänningarna trodde kriget hade kommit till ön - del 2

Läs första delen av historien

När Sandön äntligen hunnit fram så började arbetet med att leta efter överlevande.
Hon hade ett djupgående som tillät att ta sig fram över minorna. Runt omkring de hade de brinnande olja. Röken måste gjort det svårare för de att se.

Det låg tyska besättningsmän överallt i vattnet och kämpade för livet. Sandön hade bara en liten mängd smärtstillande morfin ombord. Man tillkallade sjukvårdspersonal som åkte ut med båt till olycksplatsen för att ta hand om alla de som plockades upp ur vattnet.Man körde de svårast skadade till Kalmar lasarett.
Omedldelbart sattes militärbevakning in i området och inga obehöriga fick besöka platsen.
Uppskattningsvis miste 150 personer livet den sommardagen.

Historien tystades snabbt ned vilket snabbt ledde till missförstånd och falska anklagelser. Det beslutades att minrännan skulle plockas bort innan isen la sig för vintern. I samband med denna röjning inträffade ännu en olycka där en av minsveparna gick på minorna. Där gick 10 man ner i djupet tillsammans med den båten.

Det finns i dag en minnessten vid stranden i Össby som minner om dagen då ms Tannenberg och de övriga gick sitt tragiska öde till mötes.

Dagen då ölänningarna trodde kriget hade kommit till ön - del 1

Vi befinner oss utanför Ölands östra sida.

Vi är inne i andra världskrigets andra år. Trots att Sverige håller sig neutralt i kriget så skapas ändå ett försvar utanför Gräsgård av den svenska marinen.  Tyska transporter på svensk vatten tillåts passera om de går under handelsflagg.

Det är den 9 juli 1941 och det är strålande eftermiddagssol.

Ölänningar som sitter och dricker sitt eftermiddagskaffe hör plötsligt en väldig explosion. Cyklar och annat faller omkull av den häftiga tryckvågen. Den högljudda smällen som hördes över Öland denna krigssommar fick många som hörde att tro att ön invaderades.

Det var inte riktigt så. Vad som hade inträffat var en av de värsta fartygskatastrofer i svenska vatten.

  

Denna dag var det minsveparen Sandön som hade uppdraget att bevaka minfältet och hjälpa fartyg genom passagen.

 Allt bar lugnt och de hade precis ankrat upp för att spara på bränsle.

 Så får Sandön får syn på att fartygen Ms Tannenberg

och Ms Preussen  - är på väg mot det minerade området.

Dessa två fartyg har denna dag tillsammans skött transporter av finska soldater. Hemresan väljer de att gå den mer skyddade svenska kusten. Även fartyget Hansestadt Danzig följer med. Dessa fartyg gör 15 knop, vilket är mer än vad Sandön klarar med full maskin. Besättningen på Sandön försöker desperat meddela Ms Tannenberg genom att blåsa signalen "gira babord", samtidigt som man åker efter de. Signalen uppfattades dock inte av konvojen. som fortsätter rakt mot minorna. Sandön försöker då med signalflaggor, men de uppfattas inte heller. Nervositeten ökar för besättningen på Sandön då man ser det hela men inte kan göra nåt. Till slut lyckas man dock att få iväg ett muntligt meddelande.

Kryssaren Tannenberg hade en amiral som högsta befäl men han uppfattade inte som en skarp varning utan mer som en bluff och fortsatte färden rakt in i minfältet. De övriga två fartygen hann inte gira undan utan fortsatte också de rakt in i fältet. Ombord på Danzig fanns också en krutdurk som detonerade och  avlöste ännu en kraftig smäll! Alla fartygen fattade eld där de låg skadade.

Tjock olja började flyta ut och spred sig över vattnet likt en svart sörja.

På  Tannenbergs brygga stog den tyska amiralen och bevittnade förödelsen. Han hörde människors skrik och såg sorgset all rök som spred sig efter vindarna. Hans fartyg var på väg ner mot havets botten. Han ansåg att hela ansvaret vilade på hans axlar.Han tog av sig amiralshatten och slängde den i havet. Därefter tog han sin tjänstepistol ur hölstret och satte den mot tinningen. Han tryckte av och följde sitt fartyg ner  i djupet.

Ölandsvals - dikt av Nils Ferlin

På Solens och Vindarnas ö,
i lä för en brusande sjö
där måsarna fiska
och vågorna viska,
där möttes vi två
i en grön berså.
Ska redan jag vinka adjö
till dej och till Öarnas ö!

Du gråter väl inte min hjärtevän,
när du vet att jag strax är tillbaka igen!

Re´n i maj
min kavaj
ska jag tvätta så fin
som man kan det med terpentin
Handklaver tar jag ner
och små visor av Taube
en garderob!

För det finns inte något som fäster alls
och går upp mot en liten semestervals
i ljummande fläkter från glittrande sjö
på Solens och Vindarnas ö.

Till solens och Vindarnas ö,
där hagtornet blänker som snö,
kring stigar och alvar,
och kossor och kalvar,
dit far jag igen
till min hjärtevän!
Må gärna vi glida åstad
mot höst och mot fallande blad,
ty hösten och vintern förgår så lätt
och sen köper jag genast en tågbiljett!
Re´n i maj...

Här ska tranan firas!

 På Öland, Kalmar, i Blekinge och i väst-Sverige firas i dag Tranan. Igår kväll hängde de öländska barnen upp en strumpa vid sängen och i morse var den full av godis! Från den snälla tranan :=)

 Vissa källor anger att denna tradition funnits sedan 1500-talet. På sin resa norrut så har alltså  tranan landat hos de alla för att lämna godiset. 

Tranan kommer till våra trakter när det börjar bli ljusare kväller och förr fanns talesättet att tranan bär ljus i säng. Trandagen räknades även som den första sommardagen. Då skulle skorna av och barnen skulle springa barfota utomhus. 

Samtidigt som barnen smaskar på godiset så förbereder vi vuxna våffelsmeten. För i dag är det ju också den kända våffeldagen!

 

 

Djuren som håller landskapet öppet sätter skräck i mig!

Din rädsla kanske är det här :

Eller kanske det här?

   


Min är utan tvekan det här:

 

Det kanske låter konstigt att jag som ölänning har svårt för dessa djur som så fridfullt kan ses ströva omkring, småätandes gräs och fisa ut metangaser.  Varje morgon vid frukostborden förmedlas en nästintill fridfull bild, via Arlas mjölkpaket, om dessa djurs förträfflighet.
 
Men för mig är dessa idisslande kreatur allt annat än harmoniska. Låt mig berätta om en händelse för många år sen:

Jag blir väckt av ett prasslande ljud. Allt runt om mig får en blå nyans eftersom vårt 4-manstält har just denna nyans. En stor skugga avtecknar sig mot tältduken. Tältets ena sida trycks in av en stor mule samtidigt som ett, i mina öron, stort frustande hörs. Jag sätter mig spikrakt upp i sovsäcken! "-Vakna, Christian! Fredrik!" Det är kor här!" Mina vänner och jag kryper ut ut tältet och möts av en hel flock kor som nyfiket undersöker våra campingattiraljer.
Jag har redan nu en känsla av lätt rädsla blandad med förvirring efter ett sådant abrupt vaknade. Det är inte varje dag man vaknar på detta vis ute i skogen.
I ett försök att få bort flocken från våra saker, så sätter vi igång med något som närmast kan liknas vid indianernas regndans: Vi står och viftar och skriker och springer runt. Allt i ett försök att skrämma bort kossorna. Det hela får dock ett annat resultat än det tänkta: Korna, med tillhörande kalvar, blir arga på oss och i mina ögon blir vi nu attackerade av dessa djur: En hel flock kor på flera hundratals kilo kommer nu emot oss på ett närmast galopperande vis! Vi tre killar börjar springa som om det gällde livet, med korna tätt efter.
Vi sprang för fullt. In bland de mest trånga ställen vi kunde hitta där i skogen i Runsbäck. Vi hoppade över ett gyttjigt dike. Givetvis fastnade jag med ena skon däri. Men det brydde jag mig inte om! Skon fick vara kvar i dyn, medan jag sprang mot en mer trygg plats.

När vi senare sitter i tryggt förvar i en av mina vänners hus så kommer jag på skon. Eftersom jag fortfarande känner mig något skärrad, ber jag de gå tillbaka till diket för att se om skon finns kvar. Men de vågar inte. -"Nej nej! Vi vill ju inte irritera kossorna igen..." Det hela slutade med att vi helt enkelt ringde bonden som ägde korna och bad honom följa med oss ut i skogen, så att vi kände oss trygga då vi hämtade skor och den kvarlämnade campingutrustningen. Mina vänner lät mig förstås inte glömma denna händelse på många år. De kunde göra sig lustiga och frågade ibland om jag minns då jag var tvungen att kalla in förstärkning mot kossorna. Att de själva inte vågade göra nån insats för att hämta våra saker, pratade de förstås aldrig om.
Nu kan man skratta åt det och ha det som ett kul minne. Men sen dess har jag dock svårt för lösa kossor.




Visa större karta

Digital tv-fiaskot fortsätter?

Kommer ni ihåg? Den 6e november 2006 hade man nått den sista etappen i digitaliseringen för tv:s utsändlningar och man släckte det analoga tv-nätet över Öland. Det lovades att det skulle bli så bra. Bättre bild-fler kanaler. Vad som dock inte talades så högt om var att en hel del personer var tvungna att, förutom inköp av digitalbox, också var tvungna att skaffa ny tvantenn för att boxarna skulle kunna ta in den nya signalen. Jag var en av dessa som detta drabbade. Jag skaffade mig den nya sortens antenn och fick springa runt i jakt efter bra signalstyrka. Till sist så upptäckte jag att det bästa var att helt sonika skicka ut antennen genom fönstret!

Det var många, både ölänningarna själva och personer som kom och besökte vår ö som upplevde problem.
Camping-entusiasterna fick ofta nöja sig med SVT 1.
För att inte tala om de stackarna som befann sig på den norra delen av vår ö! De hade än värre än vi.
Nu funkar det dock någorlunda, men det tog faktiskt några år.

Nu kommer nästa stora chock för oss öbor med tvinnehav: Om man önskar att ta emot Hd-sändningar via marknätet så finns det risk för att man kommer att behöva sätta upp de där gamla antennerna som vi alla slängde 2006! Det är tydligen så att det är platsbrist i etern, så de gamla signalerna måste väckas upp igen.

Jag tar mig själv som exempel för att förtydliga: Jag använder mig av Boxers utbud. Jag har varit nöjd med det i många år. Nu när hela Sverige digitaliserats så går dock tv-tekniken i rasande fart. Detta har gjort att vi med boxrar och tv-apparater som inte kan ta emot dessa högupplösta sändningar, helt enkelt har förlorat kanaler. Boxer har nu till en början valt att lägga Animal Planet helt i hd-nätet. Jag kan alltså inte längre se på den kanalen. Om jag inte byter både tv och boxer-utrustning och letar upp min gamla tvantenn igen då vill säga. Fler sådana kanal-byten är att vänta.

Jag är förvisso för att tekniken går framåt, men tänk på alla oss som helt enkelt inte har råd att följa med i svängarna. Vad blir alternativen för oss?

Ölands rikskända mordbrännare

Lågorna sprakar och gör sitt bästa för att räcka upp till februarihimlens alla stjärnor som glittrar ner på alvaret.
Året är 1957 och två ladugårdar i Alby på sydöstra Öland brinner för fullt.

Röken kunde säkert ses på långt håll och fick folk att bli nyfikna. Detta var början på en rad bränder som härjade Öland under det året och nästa.

Det är klart att oron måste krypit på allt mer för öborna som bodde omkring i byarna på den tiden: ”Undrar när det börjar brinna hos oss?”

Och som alltid på en liten ort så började snart rykten att florera: "Det är Göran Johansson som tänt på.” Det är han Göran i Hagby".

Den lilla byn där Göran bodde blev en smärre turistattraktion och bränderna blev riksbekanta. Mordbrandsbyn blev snabbt ett epitet. Bokstavligt talat tusentals bilister stannade utanför det johanssonska hemmet för att fotografera. Varje dag. Det uppskattades dock inte i längden av byborna som helt sonika plockade ner vägskyltarna till Hagby i ett försök att få ett stopp på vallfärdningen till byn. Men platsen hade blivit så omtalad i folkmun och i massmedias rapportering om ”en av Ölands mest ogästvänliga och mörka platser". Man hittade dit utan vägskyltars hjälp.



Det har berättats om ölänningarnas frustration, ilska och rädsla för vad Göran kunde hitta på. Det gav sig uttryck i att de försökte dränka honom i gödselbrunnen.

Men kunde det ligga sanning i byskvallret trots allt? Trots att det även började brinna i Görans egna hem? Misstankarna mot honom var starka. Utredarna trodde sig veta att den branden hade startat med hjälp av ett stearinljus under en säng.

Den 9 oktober 1958 greps Göran Johansson av polis. Bara dagar senare häktas han av häradsrätten i Borgholm. Det blev början på en gigantisk stor polisutredning som pågick långt in i juli 1959. Över 200 vittnen förhördes.

Den 24 augusti dömdes han till fem års straffarbete. Han förklarades skyldig till alla bränder utom två. I domen ingick straff också för växelförfalskningar som han erkänt. Bränderna förnekade han dock ihärdigt. ”-Åklagaren säger att jag är farlig för den allmänna säkerheten och det är ju tråkigt att höra.” ”-För min del anser jag att åklagare Wiberg är farlig för mig och min familjs säkerhet”, var hans slutord där. Domen överklagades och strax före jul 1959 förklarade hovrätten honom frikänd. Men bland de ölänningar som var med under den tiden, fanns det dock de som inte höll med hovrätten...
Fallet ansågs som unikt i svensk kriminalhistoria. Det skrevs två böcker om fallet redan innan domen hade avkunnats.

Whiskey on the rocks? Har inte dina föräldrar lärt dig att det är fult att svära, pojk?!

Om ett par månader fyller jag 30 år och jag måste villigt erkänna att jag har nog lite åldersnojja. Är det inte vid denna ålder man borde ha de tre v:na? Volvo, vovve och villa? Själv bor jag ensam i en enrumslägenhet och kör Kia. Men jag har nog ett ganska vuxet beteende antar jag, för jag varken snusar eller röker. Det är väl nästan värt en klapp på axeln.

Nåväl, nu till dagens ämne: Nämligen whiskey. Jag har några goda vänner i jämn ålder med mig som är närmast intill barnsligt förtjusta i denna dryck. De brukar gå på whiskey-provningar ihop med andra livsnjutare på andra sidan Ölandsbron. Detta har ju förstås gjort att jag fått höra vad de varit med om under dessa dryckesprovningar. En sak har jag fått helt klart för mig sedan dessa två började där: Under de få gånger jag försökt att dricka whiskey så har jag gjort det på helt fel sätt. För det är tydligen en hel vetenskap det där med hur denna dryck skall intagas. För det första är det viktigt att den serveras med rätt temperatur. Den ska inte serveras kall. Man ska absolut inte dricka den med isbitar. "Whiskey on the rocks" verkar alltså i dessa kretsar närmast vara ett skällsord! Genom att luta glaset på sidan och se på vilket vis innehållet rinner tillbaka ner, kan man tydligen se om det är en bra eller mindre bra sort. Om det tar en stund att rinna ner så är det ett bra tecken. Det är oljorna som gör det Man kan om man vill ta tre vattendroppar i drycken. Det är viktigt med antalet droppar. Då löses oljorna upp och det blir en helt annan smak på whiskeyn. Det var faktiskt lite häftigt att få prova på för en icke-frälst som mig. Dessutom märkte jag att smaker kom och ersattes av andra under tiden drycken var i munnen.

På Hotell Skansen i Färjestaden ska tydligen Sveriges största Whiskey-källare finnas med ungefär 1100 sorters whiskey. Sedan år 2004 håller man whiskey-provningar där i "The Long Island Whisky Society" Även allmänheten är välkomna på provning. Och visst vore det fascinerande att få sitta i en stor fåtölj i mörk läder med hög rygg i gemenskap med cigarrökande män i skotskrutiga kiltar som röker cigarr och få uppleva alla dessa smaker? Kanske låta testa sig själv och se om man skulle uppskatta dyrgripen i samlingen? Enligt uppgift ska den gå på 2800 kr/cl.

Solens och vindarnas ö älskas av alla

Öland har blivit en populär turist-ö. Om sommaren så nästan invaderas vi öbor av fastlänningar som vill uppleva och njuta av vår 13 mil mil långa ö. Ni har då säkert lagt märke till det platta och larga landskapet som omger dig då du promenerar omkring här. Öland kallas för Solen och vindarnas ö, något som vi öbor har fått känna på mången gång- inte minst denna vinter, då fåken har gjort hela ön strömlöst mången gång och bildade snövallar som nådde upp till telefonstolparna. Men vi ölänningar klagar inte, vi har inget val än att kämpa på!

Livet på Öland har historiskt sett alltid varit hårt. När utvandringen till Amerika var som störst under slutet av 1800-talet och början på 1900-talet var det faktiskt härifrån det emigrerade flest folk i hela Sverige, om man ser till hur många invånare som fanns här då. Ungefär 18.000 svenskar lämnade en ö vars jord ändå inte kunde brukas av bönderna. Den blåste helt enkelt bort!

Att kungafamiljen älskar ön och tillbringar somrarna här har väl knappast undgått dig. Här har kungligheter alltid trivts. På 1600-talet var det svenska kronans egen ö. Kungen och hans vänner brukade då jaga här med hjälp av hund. Ölands bönder var mer eller mindre livegna. De fick inte hugga ner träd för att värma sig med, för kungen behövde virket för att göra salpetter som sen skulle användas till krutet som användes under jakten.

Och hade man som ölänning själv hund, så var man ålagd att göra hunden halt på ett ben, så den inte kunde jaga villebråd.

 Kungen drottning silvia

Från kapell till fyren Långe Jan

1667 fick Sverige en ny sjölag som sa att det skulle byggas och underhållas fyrbåkar på platser som var särskilt farliga för sjöfarten.
I ett beslut från kungen år 1671 bestämdes att en fyrbåk skulle byggas på Ölands Södra Udde. Vid denna tid fanns det bara sex fyrar i hela Sverige.
Det var en kvinna, grevinnan Maria De la Gardie, som fick uppdraget att ordna och underhålla en fyr på vardera södra och norra udden av Öland. För detta skulle hon få tre öre respektive två öre per läst av de passerande far­tygen. Avgiften skulle betalas till Tullkammaren.
Hennes version av fyren blev dock inte långlivad.
Det blev arrendatorn på Ottenby kungsgård, Adolph von Roxendorff som fick till stånd bygget av en ordentlig båk år 1784.
De bofasta ölänningarna vid södra udden gav motstånd mot planerna för detta bygge. De ansåg att då ”Herren välsignade stranden med vrak” så var vrakplundring en fullt legitim syssla.

Sedan medeltiden hade ett kapell, Capella Beati Johannis in Kyrkiohaffn, funnits på udden Därifrån tog man sten som behövdes för att bygga fyren. Ortsbefolkningen gjorde dock sitt bästa för att på olika vis sabotera bygget. För ju mindre skepp som sjönk, ju mindre skulle det ju finnas att plundra.

.
I november 1785 tändes fyren för första gången.

Tekniken har kommit för att... stanna???

Samhället utvecklas hela tiden, i takt (och otakt) med den nya tekniken. Mer och mer tjänster ska numer utföras via internet. Man kan beställa varor, betala räkningar och sköta kontakt med myndigheter, släkt och vänner via World Wide Web.
Jag kommer själv i håg hur det var då man gick i skolan och de hade fått internet i dator-salarna. Då menar jag modemuppkoppling. Av skolans 25 datorer var det en dator som hade modemuppkoppling. Jag minns att jag tyckte det var jättespännande att surfa. Samtidigt skaffade jag mig min första epost-adress. På den tiden var Hotmail den dominerande domänen för epost.

På slutet av 90-talet och början av 2000-talet började bredbandsboomen få rejäl fart. Snart var internet i var mans hem. Med Ölands stora turism så började öns båda kommuner med en gemensam satsning på trådlöst nätverk som skulle täcka hela ön. Eller rättare sagt, det var Regionförbundet Kalmar län som gav bolaget Antenit i uppdrag att förse oss med uppkoppling. Men leveransdatoumet flyttades ständigt fram och snart hade alla inblandade tröttnat. Det hela slutade med att de kommunerna stämde företaget. Så... inget trådlöst internet alltså.

Nu däremot har mobiloperatörerna fått upp ögonen för det här med mobilt bredband. Här på södra sidan av Öland kan man surfa i relativt snabba hastigheter. Jag själv har erfarenhet av mobilt bredband från Telia, Tre och Telenor. I många år var jag kund hos Tre, men har nyligen sagt upp mig då jag märkt av en markant skillnad på hastighet i nätet, jämföresevis med hur det var för ett halvår sen. Då kunde jag surfa i hastighet upp till 3 mb/sek, vilket var tillräckligt för att se på exempelvis svtplay. Men nu har det alltså blivit sämre Operatören hinner helt enkelt inte med att utöka resurserna i nätet.
Därför har jag nu valt ett nät som antagligen inte har lika hög belastning - nämligen Telenor. Det funkar än så länge bra.

Problemet med dagens mobila nät, det så kallade 3g-nätet att det samlas både datatrafik (alltså internet) och röstsamtal i samma del av nätet så att säga. Det blir helt enkelt "trångt". vilket ger sämre hastigheter. Dessutom har de flesta operatörerna en begränsning på hur mycket du får ladda ner per månad innan din hastighet stryps.
Nu satsar dock alla de stora operatörerna på "den nya generationens mobila bredband", 4g. Det nätet är dedikerat enbart åt internettrafik. Öland ska vara en av de ställen i Sverige som ska få 4g-nätet först i år.
I det nya 4g kan du surfa i betydligt snabbare hastigheter än dagens 3g. Återstår bara att se om prisbilden sjunker på den sortens teknik. Nu för tiden får du betala ungefär 199 kr för bredband i 3g-nätet, men cirka 500-600 kr / mån för att få surfa i 4g.


Nedan ser du tidningen Mobils täckningstest 2010 bland annat över alla mobila bredband.
Klicka på bilden för att få den i läsbar storlek.

Utsatthet?

Jag är en av de cirka 70 personer som är medlem i föreningen Neurologiskt handikappades riksförbund på Öland.
Enkelt kan man säga att en neurologisk skada begränsar personen fysiskt på ett eller annat vis.
Jag tillhör den grupp neurologiskt handikappade som har en cp-skada. Min cp-skada heter Spastisk Diplegi.
Man kan säga att mina muskler i benen alltid jobbar utan vila. Eftersom en muskel bara byggs upp då den är i vila, så innebär det att jag inte kan bygga upp mina benmuskler, utan har ständigt varit svagare i höger ben. Och eftersom de aldrig få vila så upplever jag allt som oftast kramper i benet.

I tidigare inlägg har jag berättat om vad det har inneburit tidigare för mig. (http://olandskillen.blogspot.com/2010/08/dagen-som-andrade-mig.html#links) (http://olandskillen.blogspot.com/2010/08/en-dag-i-livet-innan-magplasket.html#links)
Nuförtiden åker jag till sjukhuset och får muskelavslappande injektioner ungefär en gång i halvåret:

Rummets blårutiga gardiner släpper in några bleka solstrålar som träffar mina ben och får mig att fokusera på hur smala de egentligen är. Snart kommer läkaren in och ska ge mig injektionerna. Två sprutor ska stickas in på ungefär 20 olika ställen i höger ben. Det är samma läkare som var med under min operation 2001. En person som vill hjälpa oss lite svagare i samhället. Man kan väl säga att jag gav honom det största av förtroenden det året då jag opererade mig. trots allt och även att han själv sagt att operationen då inte alls blev lyckad så känner jag ett förtroende för det som skall göras nu.  Han kommer in i rummet och vi ler mot varann och tar i hand artigt. En sköterska hjälper honom med att fylla sprutorna med Botox. Ett ämne som blivit känt vid skönhetsingrepp. Det sprutas in i ansiktet på folk som vill slippa rynkor. Nu har det också börjat användas till exempel mot kraftig spastisitet.

Jag lägger mig ner på sidan och han frågar som alltid: -Du vill inte veta när jag sticker?
Själva injektionen tar ungefär 10 minuter och jag vill bara få det gjort, så jag brukar svara: -Kör på bara.
Smärta har varit något ständigt närvarande i mitt liv, med tanke på krampande muskler och snedbelastning på höfter och knän. Så jag antar att jag räknas till en av de som har hög smärttröskel. Endorfinerna, kroppens egna smärtstillande, jobbar säkert övertid i min kropp. Smärta är kroppens sätt att säga till dig att något inte står rätt till. 

Eftersom jag nu fått denna botox-medicinering i några år så vet jag redan på förhand hur det kommer kännas: Jag kommer känna hur nålen går igenom en och två muskler innan den träffar den tredje muskeln som ska injeceras.Jag ligger där och försöker andas med genom det onda. Sköterskan står där bredvid som stöd, medan läkaren försöker utföra det hela så snabbt som möjligt. De första året jag fick sprutorna så blev jag nedsövd innan det var dags, men jag har numer valt att vara vaken och slipper allt illamående som kan bli efter en narkos.
Sprutan i knävecken och i fötterna gör mest ont. Där, i min utsatthet,  försöker jag ha i tankarna att det snart är över och att det gör nytta. För det är bra. Ungefär två veckor efter jag fått sprutorna så brukar jag vara helt beroende av min rullstol, för musklerna i benet är i chock och jag kan inte använda benet överhuvudtaget.
När denna period är över så brukar jag ha mindre intensiva kramper och i och med det så mår jag mycket bättre under en tid.

Tyvärr är det ju så att kroppen reagerar instinktivt mot allt främmande i kroppen. Jag märker en tolerans mot botoxet nuför tiden. I början var verkan ungefär ett halvår. Numer håller det i sig  cirka tre månader. Men det är bra månader.

Var dag du vaknar upp utan smärta - gläd dig åt att din kropp mår bra!

Alvaret - ett allvarligt världsarv

Nu skiner solen utanför fönstret. Det var väl en underbar mening att börja dagens bloggande med? Vi är väl alla trötta på snön och kylan? Men visst, det är långt kvar tills våren är här. Fram tills dess kan man ju leva på gamla minna från svunna somrar. Ett starkt minne är barndomens vandringar på alvaret. Tillsammans med farmor, faster och kusin packade man fikakorgen med goda mackor och saft.

Alvaret är stort. Det tar upp ungefär en fjärdedel av Ölands areal, cirka  fyra mil långt och en mil brett. Det växer en hel del unikt där. Bland annat en hel del orkidéer. Av 44 arter så finner man 28  av de här.

Efter att vi funnit en bra fikaplats, kanske på en av alvarets många stenmurar, så var det dags för att upptäcka alla dessa orkidéer, kärringtänder och gulfibblor som växer fritt. Vi utforskade dessa unika världsarv och lät  solen skänka oss värme.

Helgskoj

Det var på den gamla goda tiden, då man satte upp en liten skylt vid patientens fotända. Skylten informerade om namn, diagnos och feberkurva.
.
Då höll en bonde från södra Öland på med att tröska säd. När han skulle lämna ett sädeslass på marknaden så råkade mannen skada sig svårt i ett knä, varpå det blev transport till Kalmar lasarett, där han fick läggas in.
Ett oerhört leende spred sig i ansiktena på den kvinnliga personalen då de passade hans säng och i förbifarten läste skylten. Till sist blev mannen nyfiken på vad som stod skrivet och krävde att få veta det. Någon läste högt:
"Vid sädestömning trillade lemmen ner och krossade knäet"

Vintern var lång

Nu äntligen försvinner snön så sakteliga utanför mitt fönster och jag börjar åter ana gräsmattans gröna färg.
Jag börjar redan känna årets första aning av våren, då jag sitter i köksfönstret och låter solen skina in Denna vinter var lång. Den började en hel månad för tidigt och snön har legat kvar sen den kom i november förra året. Vi har läst ord som "Kaos-väder" och "Extremkyla".
Mycket problem har det varit. Snövallar nästan upp till telefonstolparna på sina ställen, blank-is och snöyra. Och som ni vet så behöver det inte komma så mycket snö här på ön för att det ska bli fullständigt igensnöat.
Kalmarradions Trafik och Service har närmast jobbat övertid för att då ut meddelanden som berättat om inställda skolskjutsar, bussar och bilar i diket och alla de mindre vägar som blivit avstända på grund av all snö.
Minns ni förresten översvämningen i centrala Färjestaden?
Eller isbollarna som föll i Ottenby? De som blev en riks-nyhet och som gjorde att folk vallfärdade till Ottenby för att kolla på ?

För min egna del så kan jag uttrycka det värsta med denna vinter i 3 ord: Bilproblem, kramper och strömavbrott.
 Det blev mer eller mindre en vana att varje morgon kolla på ute-termometern. Visade den mer än -5 grader kallt så visste jag att min bil inte skulle starta utan startkablar den dagen. Så många svordomar över detta blev det. Och att försöka ta sig fram i rullstol i stället var bara att glömma. Att snösäsongen börjat en månad för tidigt blev ganska snabbt tydligt då snön på oplogade vägar och trottoarer växte sig större och större.
Många bubbelbad och varmbad har det också blivit för att kramperna i benen ska minska.

Jag tror också på fullt allvar att E-on har försökt att slå någon form av världsrekord i antal strömavbrott. När strömmen kommit tillbaka och man äntligen klarat av att ställa om alla klockor, så försvann strömmen igen.

Många hundra värmeljus har brunnit upp och det har blivit många koppar varm choklad med skummad mjölk och kardemumma. Så visst, vintern har haft nåt positivt med sig också!

Ölandskillen lider av Okunskap??

Jag hade en spännande diskussion med en vän idag där vi kom in på ett ämne som jag inte har någon egen erfarenhet av: Mellanösterns levnadssätt och vanor.

Min ståndpunkt i samtalet var att där förekommer förtryck av kvinnor och förlegade synsätt. Men visst, jag erkände också att jag inte har mer än den fakta som ges mig via media. Genom detta har jag ju bildat mig min egna uppfattning. Men visst, allt utvecklas ju. Ofta till det bättre.

Min vän kunde värdera vårt samtalsämne på ett helt annat vis. Detta på grund av att han levt många år i områden där jag menar att detta förtryck än i dag existerar. Ganska snabbt in i diskussionen så märkte jag att jag helt enkelt led av okunskap.För att ni läsare ska få en uppfattning om hur jag kände ska ni nu få en liknelse:
  Jag är passagerare ombord på ett flygplan på väg in i dåligt väder med hård blåst och minimal sikt.
Min enda tanke är : Det här klarar vi aldrig, vi kommer störta nu.
Piloten däremot har större kunskap om sitt plan och känner det på ett helt annat vis än jag som bara ser flygplanskropp och vingar. Han känner sig trygg för han vet vad planet klarar för påfrestningar genom att han vet planets vikt, bränslemängd och han vet också på vilken höjd vi flyger och hur lång tid en eventuell nödlandning skulle ta.

Vad vill jag ha sagt med detta? Jo, genom kunskap kan man alltså finna trygghet. Så var nyfiken och känn vilja att få kunskap så kommer du växa och bli starkare eftersom du känner dig trygg :=)

På rätt sida av Ölandsbron?

Många fastlänningar får höra mig ställa frågan: När ska du befinna dig på rätt sida av Ölandsbron?
I dagens upplaga av Barometern så dryftar även signaturen Domino denna fråga. Men han gör det dock ur en bilförares perspektiv.
Alla som någon gång kört över Ölandsbron de senaste åren vet att den blivit rena rama arbetsplatsen. Efter invigningen år 1972 så har det förekommit flertalet reparationer av den, bland annat av pelarna. Då bron byggdes använde man sig av Kalmar sunds bräckta vatten för att blanda ut cementen. Detta, i kombination med vägsalt, har under årens lopp orsakat korrosion av armeringsjärnet i bron.
Nåväl, det var inte det jag skulle berätta om nu, men handen på hjärtat; dessa ständigt pågående arbeten, har väl fått oss alla att ta till svordomar någon gång? Den sänkta hastigheten förbi det kilometerlånga arbetsplatsområdet skapar köer.


Signaturen Domino skriver i sin insändare att "I övriga Sverige och hela världen används alla de körfält som finns  och när det blir enfiligt skall blixtlås-principen användas"  Han ställer sig frågan om denna princip är undantagen från bron, eftersom folk ständigt blir irriterade och nästan försöker täppa till luckan till framförvarande bil bara för att inte låta bilar i vänster körfält komma in i höger körfält då det blir enkelfiligt.
 Han avslutar sin insändare med att önska alla bilister på Ölandsbron lycka till vid bilkörning i Stockholm, där just blixt-lås principen kanske är som allra tydligast.

Jag ser det hela på följande lilla vis: Problemet är inte vägarbetena i sig, utan den oerhörda respektlösheten för rådande hastighet. När det infördes flexibel hasighet på bron, så var förhoppningen att det skulle bli ett bättre flyt i trafikrytmen. Problemet är bara att folk verkar ha en tendens att köra minst 20 km över rådande hastighet. Detta oavsett om den satta hastigheten är 90 km eller 50 km. Vi som håller oss till rådande hastighet blir ständigt omkörda av bilar från Ölandshållet. Bilar, som till sin stora fasa tydligen  upptäcker att det blir enkelfiligt och måste därför trycka sig in i högerfilen på ett närmast skräckslaget vis.Vi laglydiga måste då sakta in för att öka säkerhetsavståndet till din bil. Har ni så totalt förträngt vägarbetet efter er förra resa över bron? Eller hoppas ni att broarbetet, på nåt Harry Potter-likande magiskt vis,  ska ha försvunnit under er vistelse på ön?