Från kapell till fyren Långe Jan

1667 fick Sverige en ny sjölag som sa att det skulle byggas och underhållas fyrbåkar på platser som var särskilt farliga för sjöfarten.
I ett beslut från kungen år 1671 bestämdes att en fyrbåk skulle byggas på Ölands Södra Udde. Vid denna tid fanns det bara sex fyrar i hela Sverige.
Det var en kvinna, grevinnan Maria De la Gardie, som fick uppdraget att ordna och underhålla en fyr på vardera södra och norra udden av Öland. För detta skulle hon få tre öre respektive två öre per läst av de passerande far­tygen. Avgiften skulle betalas till Tullkammaren.
Hennes version av fyren blev dock inte långlivad.
Det blev arrendatorn på Ottenby kungsgård, Adolph von Roxendorff som fick till stånd bygget av en ordentlig båk år 1784.
De bofasta ölänningarna vid södra udden gav motstånd mot planerna för detta bygge. De ansåg att då ”Herren välsignade stranden med vrak” så var vrakplundring en fullt legitim syssla.

Sedan medeltiden hade ett kapell, Capella Beati Johannis in Kyrkiohaffn, funnits på udden Därifrån tog man sten som behövdes för att bygga fyren. Ortsbefolkningen gjorde dock sitt bästa för att på olika vis sabotera bygget. För ju mindre skepp som sjönk, ju mindre skulle det ju finnas att plundra.

.
I november 1785 tändes fyren för första gången.