Dagen då ölänningarna trodde kriget hade kommit till ön - del 1

Vi befinner oss utanför Ölands östra sida.

Vi är inne i andra världskrigets andra år. Trots att Sverige håller sig neutralt i kriget så skapas ändå ett försvar utanför Gräsgård av den svenska marinen.  Tyska transporter på svensk vatten tillåts passera om de går under handelsflagg.

Det är den 9 juli 1941 och det är strålande eftermiddagssol.

Ölänningar som sitter och dricker sitt eftermiddagskaffe hör plötsligt en väldig explosion. Cyklar och annat faller omkull av den häftiga tryckvågen. Den högljudda smällen som hördes över Öland denna krigssommar fick många som hörde att tro att ön invaderades.

Det var inte riktigt så. Vad som hade inträffat var en av de värsta fartygskatastrofer i svenska vatten.

  

Denna dag var det minsveparen Sandön som hade uppdraget att bevaka minfältet och hjälpa fartyg genom passagen.

 Allt bar lugnt och de hade precis ankrat upp för att spara på bränsle.

 Så får Sandön får syn på att fartygen Ms Tannenberg

och Ms Preussen  - är på väg mot det minerade området.

Dessa två fartyg har denna dag tillsammans skött transporter av finska soldater. Hemresan väljer de att gå den mer skyddade svenska kusten. Även fartyget Hansestadt Danzig följer med. Dessa fartyg gör 15 knop, vilket är mer än vad Sandön klarar med full maskin. Besättningen på Sandön försöker desperat meddela Ms Tannenberg genom att blåsa signalen "gira babord", samtidigt som man åker efter de. Signalen uppfattades dock inte av konvojen. som fortsätter rakt mot minorna. Sandön försöker då med signalflaggor, men de uppfattas inte heller. Nervositeten ökar för besättningen på Sandön då man ser det hela men inte kan göra nåt. Till slut lyckas man dock att få iväg ett muntligt meddelande.

Kryssaren Tannenberg hade en amiral som högsta befäl men han uppfattade inte som en skarp varning utan mer som en bluff och fortsatte färden rakt in i minfältet. De övriga två fartygen hann inte gira undan utan fortsatte också de rakt in i fältet. Ombord på Danzig fanns också en krutdurk som detonerade och  avlöste ännu en kraftig smäll! Alla fartygen fattade eld där de låg skadade.

Tjock olja började flyta ut och spred sig över vattnet likt en svart sörja.

På  Tannenbergs brygga stog den tyska amiralen och bevittnade förödelsen. Han hörde människors skrik och såg sorgset all rök som spred sig efter vindarna. Hans fartyg var på väg ner mot havets botten. Han ansåg att hela ansvaret vilade på hans axlar.Han tog av sig amiralshatten och slängde den i havet. Därefter tog han sin tjänstepistol ur hölstret och satte den mot tinningen. Han tryckte av och följde sitt fartyg ner  i djupet.